Nyligen hade jag förmånen att få läsa och granska ett avhandlingsmanus skrivet av Karla Marie Batingan Paredes, vid LTH. Karla är i slutskedet av sitt avhandlingsarbete och intresserar sig för ett angeläget forskningsområde – detaljhandel och innovation. Det finns ett stort behov av att förstå detaljhandel men samtidigt också inse att man måste arbeta mer systematiskt och strukturellt med innovation. Det börjar bli dags att prioritera innovationsarbete i svenska detaljhandelsbolag och med tillstånd av Karla, kan jag tala om att hennes studie visar att det finns några lovande exempel i Sverige. Företag som både inser behovet av innovation, men som också arbetar aktivt med att skapa organisatoriska förutsättningar så att ett strukturerat innovationsarbete kan komma på plats. Även om en del menar (även jag) att detaljhandeln visst är innovativ, men att innovationerna sker stegvis, så kommer det bli viktigare i framtiden att också ha strukturer och organisationsklimat som stöttar arbetet. När Karlas avhandling är klar så är jag säker på att många i branschen kommer att vilja läsa arbetet, för där finns många “godbitar”.
I det pågående forskningsprojektet som jag leder (Pandemins lärdomar – Strategiska möjligheter och innovationer för butiker i stadskärnan), finansierat av Handelsrådet, ser vi (Christine Lundberg, Vassilios Ziakas & Malin Sundström) tydligt att detaljhandelskedjor flyttar fram sina positioner när det gäller innovationsarbete. Det skulle kunna vara så att pandemin “knuffat” det strategiska arbetet i riktning mot långsiktig påverkan istället för kortsiktiga, och ofta omsättningsbaserade resultat. Det verkar också vara så att det interna företagsklimatet har påverkats och man är mer riskbenägen, man vågar göra upp med “gamla sanningar” och förändra/ta bort invanda processer till förmån för ett mer agilt beteende.
Något som vi nu fördjupar vår analys kring är hur olika kedjor reagerade och agerade på pandemin (kortsiktiga aktioner och/eller reaktiv respons, och hur det i sin tur kan leda till långsiktighet och proaktiva strategier), samt hur positiva konsekvenser av en kris kan uppstå (genom att lära av krisen och omfamna förändring). Ett annat analysspår leder oss till frågor som handlar mer om hur en pandemi/kris påverkar gränsöverskridande samarbete, styrning av olika intressenter och rollen som samhällspelare (pillars of community), samt vilka konsekvenser detta kan få för delad användning av resurser (shared use of resources), gemensamt beslutsfattande (joint decision-making) och lokala försörjningskedjor (locally linked supply-chain).
Det första analysspåret är också kopplat till innovation, där man kanske skulle kunna betrakta pandemin som en utlösande faktor för innovationsledarskap? Jag blir glad i hela kroppen över alla de signaler som vårt stora empiriska material ger oss när det gäller den här typen av strategisk förändring. För det är dags att ta innovation på allvar även i detaljhandeln. Jag blir också glad för nya tjänster inom detaljhandelsvärlden som har ett fokus på innovation (en snabb sökning via Platsbanken visar att flera detaljhandelskedjor söker efter den typen av kompetens). Framtiden känns lovande, även om konjunktur och världsläge just nu säger något annat.
//Malin Sundström