För ett tag sedan blev jag inbjuden att delta i betygsnämnden vid en disputation på Lunds Tekniska Högskola. Det var PhD student Karla Paredes som försvarade sin avhandling med titeln “Building Innovation Capability in Retail: Towards a Systematic and Sustained Approach to Innovation in Large Retail Organizations” och opponent var min kollega och vän Jonathan Reynolds från Said Business School, Oxford University. Disputationen blev ett unikt tillfälle för de som intresserar sig för detaljhandel och innovation eftersom det framkom att stora svenska detaljhandelsföretag inte alls ligger långt efter tillverkningsindustrin vad gäller innovation. Men detaljhandeln arbetar med innovation på ett sätt som industrin saknar. På så sätt blev det tydligt att industrisektorn har en del att lära från ett fält som tidigare haft svårt att förklara sina innovationsprocesser, men som nu går från klarhet till klarhet.
Något som är tydligt vad gäller detaljhandelsinnovationer är att de stora kedjorna är bra på innovationer som tagits fram genom att applicera tekniska lösningar till operationell verksamhet, t.ex scanners och betallösningar. Men de är också bra på att uppfinna nya affärsmodeller, utveckla och ta fram kanallösningar som samverkar samtidigt som de är ekonomiskt effektiva. De är också mycket duktiga på att hitta lönsamhet i sina innovationer. Ta bara returhanteringssystemet som finns inom dagligvaruhandeln – snacka om att vara både radikalt innovativa och samtidigt lönsamma!
Serviceinnovation och den typen av innovationskunskap som detaljhandeln står för är både intressant och nödvändig för att öka på den totala innovationen. Det är heller inte långt borta innan vi som konsumenter kommer att se innovationerna i form av robotleveranser, smarta leveransboxar som “pratar”, live-stream shopping som flyttar in i skyltfönster, AI som bidrar till bättre butiksmiljöer och mycket mer.
//Malin Sundström