När jag hörde begreppet hållbart mode första gången trodde jag att jag hörde fel. För det kändes spontant som att man inte kan sätta ihop två så motsägelsefulla ord och låta det bli ett begrepp. Fast med tiden har jag lärt mig att jag har fel. Det går alldeles utmärkt. I vart fall i Borås. Jag tycker det är intressant att konstatera hur begrepp konstrueras för att passa institutioner, grupper, intressen och politik. När Helene Hellmark Knutsson ,Karolina Skog och Mikael Damberg presenterade nyheten att regeringen väljer att satsa miljoner på en nationell samverkansplattform i Borås, så var det säkert många som satte klackarna i taket. Men jag blev lite fundersam. Just därför att jag har svårt att förstå begreppet hållbart mode. Låt mig förklara varför jag anser att hållbart mode är så motsägelsefullt:
Foto: SVT
Den just nu mycket utskällda Svenska Akademin tydliggör i sin ordbok (SAOB) vad mode betyder: smakriktning, rådande bruk eller snitt, i betydelsen vara på modet. Synonymer till ordet mode är många och bl.a. föreslås: smakriktning, rådande stil, smak, stil, sista skriket, tycke för dagen, fluga, vurm, trend etc. I samma ordbok kan man konstatera att hållbar betyder något som inte går sönder eller förstörs. När kommunalrådet i Borås, Ulf Olsson, fick frågan vad hållbart mode betyder för honom svarade han att det var kläder som håller länge och som inte går sönder (P4 Sjuhärad).
Att låta mode bli hållbart skulle enligt denna tolkning leda till en önskan om att rådande smak skall vara för alltid, att sista skriket verkligen ska vara det sista och därefter allena rådande, att tycke för dagen istället blir tycke för oöverskådlig framtid. Jag som inte är särskilt intresserad av mode skulle i och för sig tycka att detta vore bra och enkelt, men det tillstöter komplikationer bland de många, eftersom de många människorna med stor säkerhet vill ha nytt, det senaste, eller bara en förändring. Det ligger liksom i den modeintresserade människans natur att söka och tycka om nyheter. Som handelsforskare tror jag faktiskt aldrig att jag stött på en konsument som besökt en butik och hoppats att modet som fanns därinne skulle vara detsamma som förra gången besöket gjordes.
Om man tänker ett steg längre och säger att det hållbara modet som skapas har en sådan kvalitet så att plaggen kan säljas flera gånger efter första inköpet så verkar ju det ganska logiskt. Eller hur? Problemet blir då bara att det som säljs inte kan klassificeras som mode, eftersom det inte längre är en nyhet eller rådande smak. Det är således innebörden av begreppet mode som gör det problematiskt att para ihop med hållbart. Tyvärr fick Ulf Olsson inte frågan vad hållbara textiler betyder, för när det gäller detta begrepp så tror jag att många tycker att det är en naturlig kombination, givet att det inte är modetextilier man pratar om.
Nu tänker kanske någon av mina bloggläsare att jag bara ser som sin livsuppgift att gnälla. Men jag försöker se som min uppgift att ifrågasätta beslutsfattare som under ett valår reser runt och delar ut generösa gåvor till statliga lärosäten utan att reflektera eller ifrågasätta vad man investerar i. Jag försöker också utföra min uppgift som forskare: ifrågasätta, vända och vrida på företeelser och bidra i en debatt som förhoppningsvis kan leda till djupare kunskap. För enligt min mening är det svårt att kalla något för hållbart mode, om man avser mode enligt gällande definitioner. Däremot är det både önskvärt och intressant att t.ex. forska om hållbara affärsmodeller för modebranschen, hållbara produkter som inte klassificeras som mode utan som klassiker, eller hållbara processer för återvinning av mode. Listan kan med stor säkerhet göras mycket längre än så.