Jag har en tendens att överdriva ibland. Jag vet om det och har med åren blivit lite bättre på att kanske inte alltid vara så svart eller vit som jag var i yngre år. Jag tycker också om starka ord, ord som väcker uppmärksamhet och som gör att människor känner något när de läser eller hör orden. Även där har jag försökt att bli lite mildare i mina uttryck i takt med ökad ålder. I den här bloggen får ni läsare bedöma om jag fortfarande lyckas i min ambition, för jag vill prata mer om Kina och det som skulle kunna beskrivas som en mobilisering – en mobilisering av handeln som kommer att påverka hela världen.
I de historieböcker som jag anvisades under skoltiden hade Kinas historia inte särskilt stort utrymme. Möjligen fick man veta att Kinas historia var väldigt lång (tror faktiskt att min lärare sa att i Kina har människor funnits i urminnestider), ofta kantad av maktkamper mellan kungar och dynastier och att det var från Kina som vi europeer kunde importera siden, porslin, te och krut. Men trots min begränsade kunskap om Kinas historia så tror jag att ingen historiebevandrad skulle protestera om jag påstod att Kina är en av världens äldsta civilisationer och dessutom en av de mest inflytelserika. Historiskt har vi konsekvent hämtat de stora innovationerna från Kina och vi vet att Kina alltid utgjort mellan en femtedel och en fjärdedel av jordens befolkning. Grovt förenklat skulle jag våga mig på att säga att under den tid vi känner till har Kina i princip alltid varit en överlägsen del av världen och det är väl egentligen bara under drygt de senaste 100 åren som vi matats med andra ideal och förebilder i världen. Vi har liksom “glömt bort” Kina. Men inte längre. För nu känner väl de flesta av oss till Jack Ma, som 2014 blev världens rikaste man då Alibaba Group introducerades på börsen till ett värde av 231 miljarder dollar. Ett värde som var högre än Facebook, IBM, Intel och Amazon (Veckans Affärer, 2014) och ett bolag som ägdes av Jack Ma.
Och den vision som Jack Ma uttrycker är lätt att känna igen om vi bläddrar lite djupare i våra historieböcker. Han vill göra Kina till “världens största marknad”. Visserligen lägger han till att det ska bli världens största marknad “på internet” men i en värld där det mesta redan är digitaliserat, så är kanske detta tillägg inte så viktigt. Han vill också förändra Kinas sociala och ekonomiska ställning, vilket i ett historiskt perspektiv skulle kunna beskrivas som att han vill att Kina ska bli som det alltid har varit med undantag för de senaste 100 åren – världens största och mest inflytelserika civilisation! (Veckans Affärer, 2014) Och varför skulle det inte bli så? Den kinesiska staten har för länge sedan insett att det behövs kinesiska medborgare som har förmågan att samordna, strukturera och systematisera landets varuproduktion, men även samordna betalningsströmmar och varuflöden. I skenet av detta så är det kanske heller inte så konstigt att en kommunistisk nation tillåter vissa medborgare att bli miljardärer. Det känns också ganska logiskt att kinesiska staten valt att delfinansiera fraktkostnader för den omåttligt populära retailsiten Wish, eftersom Kinesiska företag då lättare når ut i hela världen med sina varor och kan dominera världshandeln. Återigen dyker en envis tanke upp hos mig: “Varför skulle Kina inte göra så? Det här är ju något man har gjort i urminnestider!”
Men ändå tycks resten av världen ta den här utvecklingen med en axelryckning. Alibabavadåvadå?? Nej, det är ju givetvis Amazon, Facebook och möjligen Google som kommer att bli de riktigt stora handelsaktörerna i framtiden! Och vi europeer går också runt och mumlar att Zalando snart blir den nya jätten GlufsGlufs. Vi böjer med vördnad lite på huvudet när man nämner betalningsaktörer som Visa, ApplePay och Paypal, och här i Sverige fortsätter också diskussionen i media om huruvida landet verkligen ska bli KONTANTLÖST eller inte!!! Kom igen! Om vi tror att det är KONTANTER som ska konkurrera med Kinesiska WePay, då kan vi lika gärna lägga ner direkt. Digitala betalningar är vardag i Kina.
Det känns också som en klump i magen när man går tillbaka ett par år och hittar en kommentar kring Jack Ma och Alibaba Group, där Marcus Wohlsen på Wyred den 19 september skriver att “Alibaba may not have invented any dramatic new technologies. It didn’t invent the iPhone or search, a groundbreaking operating system or even online shopping. But in the business of technology, innovation isn’t just what happens in research and development. It’s what happens when you make that technology available to as many people as possible. (Wyred, 2014)” Jag undrar i mitt stilla sinne om det var liknande tankegångar vi hade när vi i våra historieböcker utsåg Johann Gutenberg till boktryckarkonstens fader i Europa. Gutenberg revolutionerade själva processen, inte tryckkonsten. (Alltomhistoria.se) Tryckkonsten hade uppfunnits för länge länge sedan. I Kina. Det var dit vi åkte och lärde oss. Det var från Kina vi hämtade hem innovationer och “groundbreaking new ideas”. Varför skulle det inte vara på samma sätt om några år? Och varför skulle inte Kina återigen vara en världsledande civilisation? Och slutligen, varför skulle inte Kina och Alibaba Group bli den nya jätten GlufsGlufs som kommer att ha de flesta konsumenter i världen som sina kunder? Jag tror att vår svenska finansminister kommer att få svårt att försöka stoppa de rörelser som är igångsatta och som kommer att slå över världen, inte som en orkan, utan som en jättelik tsunami. (Och nu på slutet tog jag kanske i lite lite för mycket:-)