Jag och många med mig menar att digitaliseringen har förändrat handelsbranschen, framför allt när det gäller hur man bedriver affärer. Det har uppstått en ny värdelogik som innebär att beprövade arbetssätt måste ifrågasättas, organiseringen och synen på vilka som ingår i värdenäten, men den största förändringen är nog i affärsmodellerna. Och givetvis så är det i praktiken som insikterna är tydligast vilket bl.a. påverkat valen av samarbetspartners och vilka kompetenser som behövs hos medarbetarna. Praktikens ofta tysta kunskap har också bidragit till ett nytt språk där man idag talar om customer journeys, retargeting, attribution, touchpoints, pains & gains, last mile, customer fulfillment, CX transition, och multi-offer roadtrip.
I slutet av den här veckan ingår jag i betygsnämnden då en doktorand ska försvara sin avhandling om detaljhandelns nya affärsmodeller i ett digitalt samhälle. Och jag kan med glädje konstatera att vi snart fått en avhandling i Sverige som tar sig an den nya affärslogiken inom handeln. Så fort disputationen är avklarad kan jag också tala om för er bloggläsare vem doktoranden är och vad avhandlingen heter. Men ni får vänta några dagar…
En del kanske undrar varför det behövs den här typen av kunskap i en så uppenbar praktikdriven verklighet, men låt mig förklara med hjälp av ett exempel som doktoranden presenterar (egen översättning). För när man tar del av den här eleganta beskrivningen av ett klädköp, så inser man den stora komplexitet som måste lösas för att få till en sådan här köpresa. Och då handlar det inte bara om tekniska förutsättningar. Om du vill kunna handla på det här sättet måste handeln reformera hela sitt sätt att bedriva affärer på. Här är exemplet:
Du har en stund över och kollar ditt Instagram flöde när du ser en outfit som du verkligen skulle vilja ha. Du klickar på inlägget och ser då att kläderna är taggade, vilket gör det enkelt för dig att komma direkt till onlinebutiken. Det tar några sekunder för dig att hitta rätt storlek och färg och du går sedan till check-outen där du väljer den betalningslösning du föredrar och ska precis genomföra köpet då du ändrar dig. Du känner att du gärna skulle vilja se produkterna på riktigt innan du köper, så du ändrar din order. Istället för att betala online och få varorna hemskickade väljer du att hämta och betala din outfit i den fysiska butiken. Inom loppet av några dagar får du ett mail med info om att varorna finns att hämta upp, du går till butiken, provar, kompletterar ditt inköp med några småsaker som du sett under ditt butiksbesök och betalar sedan via din mobiltelefon i butikens self-service check-out. Givetvis tar du också en selfie eftersom du är så nöjd med din outfit och taggar vännerna på sociala media.
Detaljhandelns traditionella kommunikations- och försäljningskanaler räcker inte längre till om den här typen av köp ska kunna fungera. Sociala medier kan fungera som butikernas skyltfönster och bli en modern ”trottoarpratare”. Genom att tagga och göra bilder klickbara skapas nya butiksentréer. I den traditionella fysiska butiken fanns en entrédörr. I dagens butiker finns många fler möjligheter att komma innanför dörrarna. Och det behöver givetvis inte vara just en fysisk dörr.
Exemplet visar också att antalet betalningsmöjligheter förändrar handelns nätverk. Förut så kanske vi betalade med kontanter eller kort i butikskassan. Idag finns det ett stort utbud av alternativ där kunderna väljer det som känns bäst i varje enskild situation. I den här typen av kundresa som består av offline-aktiviteter varvade med digitala transaktioner inser man snabbt att traditionella distributionskedjor inte på långa vägar kan förklara hur handeln arbetar. Inte heller hur handeln tjänar pengar eller var möjligheten till lönsamhet uppstår. Det behövs helt enkelt andra förklaringsmodeller och när vi har dem, blir det lättare att förstå och utveckla ännu mer spännande praktiklösningar.
//Malin Sundström