Vi arbetar vidare med forskningsprojektet: “Pandemins lärdomar – strategiska möjligheter och innovationer för butiker i stadskärnan”, finansierat av Handelsrådet och när vi kommit halvvägs börjar mönster och resultat sakta växa fram.
Projektmetoden innebär att regelbundet göra djupintervjuer med seniora ledare i stora svenska butikskedjor och när vi (Christine Lundberg, Vassilios Ziakas och undertecknad) nu genomfört tredje omgångens intervjuer börjar det hända saker. Dels växer det fram en atmosfär av starkt förtroende mellan respondenter och intervjuare som gör att det blir lättare att prata öppet och fritt om strategiska val, dels blir det lättare att ställa kritiska och relevanta frågor som forskare. Nu börjar vi lära känna deltagande respondenter och förstå de olika butikskedjornas utmaningar under pandemin.
I det här inlägget tänkte jag reflektera över metodvalet med återkommande djupintervjuer, berätta hur dessa genomförs och hur vi analyserar empiri. Intervjuerna förbereds enligt 5 olika temata, där första omgångens tema är likadant för samtliga respondenter. Samtalen spelas in både visuellt och med ljud och sammanfattas i preliminära intryck av intervjuaren (på både svenska och engelska). Därefter transkriberas samtalen och forskare som inte deltagit under intervjun kan läsa utskrifter och/eller se/höra på ljud och filminspelningarna, alternativt ta del av intervjuer som översatts till engelska. Det första temat togs fram med hjälp av litteratur om motståndskraft, uthållighet och anpassningsförmåga, där vi framför allt pratade om hur respondenterna uppfattade den första tiden av pandemin, vad som hände i termer av åtgärder och anpassning, men också vilka känslor man brottades med. (Minns du vad du tänkte/kände när du förstod att världen drabbats av en pandemi?) I och med att vi valde den här frågan under Tema 1 blev samtalen både personliga och reflekterande och ingen av berättelserna ser likadana ut. En del väljer att betona sådant som var mest centralt för just dem som ledare, medan andra fokuserar på action/åtgärder, eller på känslostämningar. Även flera månader efter detta första samtal och Tema 1 återkommer respondenterna ofta i andra samtal till den här första känslan som uppstod när det stod klart att världen stod inför en pandemi.
Den här initiala fasen i en pandemi är intressant att studera ur många perspektiv, men visar bland annat att butikskedjor resonerade ganska lika i början av pandemin, eftersom de generella ”hoten” var lika för de flesta: vad skulle hända om man var tvungen att stänga ner alla sina butiker, och hur skulle man klara sig om det plötsligt blev stopp i varuflödet och varorna tog slut? Men ganska snart förstod man att någon regelrätt lock-down inte skulle ske och då börjar butikskedjor att hantera överlevnad och anpassning på individuella sätt, ofta beroende på hur ägandet såg ut, kassans storlek, kostnadskostymen eller digital mognadsgrad. Givetvis påverkades också anpassningen och strategierna av vilken typ av produkter som kedjorna sålde, men oavsett kategori, är det tydligt att utmaningarna var enorma. Både för dem som tidigt insåg att de skulle behöva springa fort för att kapitalisera på uppkomna möjligheter och för dem som stod inför dramatiska omsättningstapp.
Så här i pandemins slutfas (om det nu är på det viset) kan vi konstatera att det har varit, och är, en enorm förmån att få följa dessa kloka och eftertänksamma ledare i några utvalda butikskedjor. Vi förundras över deras kunskapsresa, deras förmåga att identifiera både lärdomar och misstag, men framför allt ser vi deras starka framtidstro och uthållighet. Insikten att allting är osäkert och så kommer det att bli under lång tid, gör inte kedjorna handlingsförlamade, utan beslutsamma och långsiktiga. Och vi ser att nya strategier växer fram, strategier som bygger på delvis annan logik jämfört med före pandemin, vilket givetvis är superintressant för oss forskare.
//Malin Sundström