När Covid-19 pandemin var ett faktum stod det också klart att detaljhandeln skulle påverkas dramatiskt. Det gällde framförallt i de länder där de fysiska butikerna tvingades till ”lockdown”, men givetvis påverkades även handeln i länder som inte valde att helt stänga ner den fysiska handeln. I början av pandemin var många aktörer nästintill chockade och samlades i ”war-rooms” för att göra den ena dystra profetian efter den andra. Vad skulle hända om alla butiker tvingades stänga? Vad skulle hända med varuflödena, hade man beställt för många varor, skulle varorna överhuvudtaget komma fram, vad skulle hända med priserna och efterfrågan?? Skulle de aktörer som inte hade någon e-handel dö? Skulle e-handeln helt ta över den fysiska butikshandeln? Eller fanns det något mellanläge där det skulle gå att hantera olika kanaler, för att inte helt tvingas stänga av intäktskranen? Vad skulle man göra med personal och medarbetare? Vad skulle hända med fasta kostnader om man inte fick några intäkter? Hade man tillräckligt med kapital och långsiktiga ägare? Hur skulle strategierna och målsättningarna omformuleras och fanns det en uthållighet och styrka i branschen att klara krisen? Hur skulle kunderna bete sig under pandemin, och hur skulle de bete sig när pandemin var över? Frågemängden som dök upp i huvudet på retailaktörer var oändlig och man oroade sig för både smått och stort. Den här sortens frågeställningar (och några till) håller vi på att undersöka i ett projekt med titeln ”Pandemins lärdomar – strategiska möjligheter och innovationer för butiker i stadskärnan”, finansierat av Handelsrådet.
I det här korta inlägget släpper vi några preliminära resultat (som fortfarande är under bearbetning), men som kan ha ett nyhetsvärde:
Det vi ser efter att ha kommit knappt halvvägs är att pandemin har påskyndat användningen av digital teknik, att företag vågat släppa stenhård kontroll till förmån för ”låt oss pröva och se”. Butikskedjor har blivit bättre på att tänka omnikanal-strategi, utvecklat nya former av integration mellan fysiska och digitala kanaler, men också varit kreativa när det gäller nya butiksformat. En del aktörer har också dragit nytta av ”The Great Acceleration” och åtnjutit fördelar av att ha legat långt framme med framtidsplaner och investeringar. Vi ser också att de stora i många fall har blivit ännu större, samtidigt som en del mindre aktörer varit duktiga på att hitta just sin unika nisch och därmed lockat en tydlig målgrupp.
Det är också tydligt att många aktörer tvingats släppa ”gamla sanningar”, utmana sig själva och släppa traditionella strategier till förmån för helt nya tankesätt. Kanske har pandemin för vissa retail-aktörer rent av varit bra? För vem skulle våga släppa på beprövad erfarenhet om man inte var helt tvungen? På det sättet kan pandemin faktiskt ha varit en förutsättning för både innovation och framgång. Samtidigt är det känsligt och svårt att påstå att pandemin varit bra. Den har varit fruktansvärd negativ för människor, ekonomiska system, frihet, sociala behov och fysisk & psykisk hälsa.
Fortsättning följer…
//Malin Sundström