När jag var tonåring brukade mina vänner och jag gå ihop för att köpa varor, t.ex. Lacoste-tröjor eller Lyle & Scott-lammullströjor som var det alla skulle ha just då. Någon hade fått tag på tillverkarens adress och skickat ett brev där vi frågade om vi fick köpa direkt från fabriken. Varför gjorde vi det? För att det blev billigare! Hade vi roligt? Nja, som jag minns det, var det mest en lång väntan och oro över att tröjorna som kom skulle vara fejk eller felaktiga. Möjligen var det lite, lite roligt när paketet anlände eftersom alla samlades för att prova sina nyinköpta fynd, men jag skulle inte beskriva det som nöjesfyllt.
När jag blev äldre och pengar kanske inte alltid var det som begränsade min konsumtionsvilja, lärde jag mig att shopping var en mycket omtyckt aktivitet bland de flesta. Särskilt om man besökte en stad, gav sig iväg på en resa med arbetskollegor eller skulle roa sig en helg. Jag minns fortfarande en båtresa till Kiel med bankkollegorna i början av 90-talet där jag (till min fasa) förstod att det skulle shoppas i Tyskland. Och det innebar ett besök i varenda butik som fanns i staden. Gata upp och gata ner sprangs det i butiker och alla hade förfärligt roligt. Alla utom jag. För jag tyckte verkligen inte om shopping i grupp. Jag har svårt att ha roligt även om jag shoppar själv. Jag är verkligen inte en shopping-älskare. När jag handlar, så handlar jag. Det ska gå fort. Det ska ta minimalt med energi. Det ska vara enkelt.
Och på den vägen är det. Jag lockas inte av shopping. Trodde jag.
För härom veckan fick jag upp ögonen för något, för mig, helt nytt. Gruppshopping via Facebook. Å jösses vad roligt det var! Särskilt eftersom tjejen som höll i eventet gjorde det för första gången och var ganska ovan, både vid tekniken och de praktiska momenten runt omkring. Jag skrattade så jag tjöt åt de misstag som butiksägaren bjöd på och jag handlade. Massor! Och det var inte bara jag som handlade. Alla som var där handlade glatt och vi fnissade högt och digitalt åt varandras frågor, felaktiga beställningar och frånvaro av storleksangivelser och färgkoder. Det kändes som ett enda stort fniss-kalas. Och den som stod för underhållningen (och snygga plagg) var Modebruket, en liten butik i Bollebygd i Sjuhärad.
Här kan ni som är intresserade se live-shoppingen i repris. Det är en inspelning så det går inte att handla. https://www.facebook.com/gorels/videos/285638170104595 Jag rekommenderar verkligen alla läsare att gå in och titta. Ni kan lära er massor!
Vad är det då som gör den här typen av shopping så underhållande? Ja, enligt Pinduoduo – Kinas största interaktiva handelsplattform, så handlar det om gruppsykologi och det mänskliga behovet av att tillhöra en grupp. Pinduoduos rekommendationsbaserad modell erbjuder “gruppköp”, spel och livestreaming. De finns också tillgängligt på WeChat, den mest populära sociala medieappen i Kina, i form av ett miniprogram. Gruppköpsfunktionen tillåter konsumenter att bilda lag för att få ett lägre pris och göra ett bra köp. Konsumenter kan koppla på alla sina sociala kontakter till ett gruppköp genom att dela länkar på WeChat, eller gå med i ett befintligt lag med människor som de inte känner. Hela plattformen andas laganda, lyser upp i höstmörkret med sina underhållningsinslag och kullkastar traditionell kunskap om att shopping måste upplevas på plats i butik. Gruppshopping känns som något nytt. Och något väldigt roligt.
//Malin Sundström