Starta Vinbar på ett behandlingshem!

I höstas insåg maken och jag att vi måste ta tag i vårt stillasittande liv där det genomsnittliga intaget av kalorier allt för länge överstigit de kalorier vi gör åt. Så vi gick med i Viktväktarna, vilket för oss passar alldeles utmärkt. Det tar lång tid att gå ner, men det är bara bra, eftersom det tar väldigt lång tid att också lära sig att tänka om. Det kanske känns som en riktigt klyscha, men att gå ner i vikt handlar om att lära sig tänka på ett anant sätt när det gäller mat, matlagning och motion. Det måste vara långsiktigt.

Men nu till mina tankar om VV.  För jag har blivit lite nyfiken på Viktväktarnas affärsmodell som ibland kan kännas minst sagt tveksam. Jag förstår ju att franchisetagarna måste tjäna pengar på sin verksamhet och jag, om någon, tycker det är både bra och imponerande att så många vågar ta steget in i VV som franchisetagare och på så sätt ”bli egen”. I Borås finns t.ex. en fantastisk kvinna och entreprenör som utstrålar positiv energi och ger så många av kunderna motivation. Henne vill jag absolut inte hänga ut, utan snarare lyfta fram som ett föredöme. Men det är själva tanken med produktförsäljning bakom VV som jag ifrågasätter.

För er som inte vet så är VV en internationell koncern (Weight Watchers International) som erbjuder ”medlemskap” för människor som vill gå ner i vikt och bli mer hälsosamma i sina val. Medlemmen får gå på ett möte en gång i veckan och väga sig samt ta del av en föreläsning. Träffarna fungerar även som ett försäljningstillfälle då VV säljer produkter. Medlemskapet kostar en slant per månad och om man nått sin målvikt uppgraderas man till ”lifetime member”. Då blir du gratis medlem resten av sitt liv, förutsatt att man håller sin målvikt med några kilo plus eller minus. Kraven för att vara livstidsmedlem är att man minst var tionde vecka går på ett möte för att kolla vikten.

Jag kan naturligtvis ingenting om de krav som ställs på en franchisetagare, men jag misstänker att de inte är särskilt tillåtande eller flexibla. Det brukar sällan vara fallet i franchisevärlden, särskilt inte om franchiseägaren är amerikansk. När det gäller VV.s produkter så är de varumärkta och det skulle förvåna mig om det inte är denna del som egentligen är den mest lönsamma delen för VV.

Foto: Malin Sundström

Och nu till pudelns kärna: de produkter som säljs är något förvånande. Man kanske skulle kunna tro att VV erbjuder ett stort utbud av kokböcker med recept på kalorisnål mat, smarta redskap för fettsnål matlagning etc men så är inte fallet. Visserligen kan man hitta den typen av produkter i sortimentet men den största delen av VV produkter är godis, kakor, chips och snacks. Det känns inte bra tycker jag! Varför då undrar kanske någon? Jo, för föreställ er om man drev ett behandlingshem för missbrukare av t.ex. alkohol, och under samma tak öppnade upp en Vinbar eller gårdsförsäljning av lokalproducerade alkoholhaltiga drycker. Prislappen skulle vara hög, med argumentet att då skulle missbrukarna inte ha råd att köpa så mycket alkohol.

Eftersom jag är handelsmänniska tycker jag givetvis att VV ska fortsätta utveckla sin ”retail-del” men kanske utveckla sortimentet mot mer spännande produkter. I en viktresa nedåt upplever nog en del att man ibland vill ”belöna sig” med något, t.ex. något fint, något kul, något spännande. Varför inte satsa på sådana produkter istället för godis, chips och snacks? Varför inte utveckla sortimentet mer mot tjänster och t.ex. sälja massage, hudvård, stylingtips etc? Den typen av försäljning skulle kännas både mer etisk och dessutom vara ett hjälpmedel för kunderna. Jag tror helt enkelt att VV och WW borde satsa mer på affärsutveckling och innovation framöver. Så heja Jennifer på Borås VV som faktiskt verkar utveckla sin affärsmodell på ett spännande sätt genom att erbjuda Stil- och shoppingresor till London, säljer mode och kosmetika. Det där är affärsutveckling!!

Foto: Malin Sundström

FAB Ladies London – foto från Facebook