Idag tänkte jag presentera en obehaglig sanning: Man måste tänka nytt! Smaka på den uppmaningen. En del kanske känner lite lätt ångest, medan andra suckar uppgivet och några känner sig helt handlingsförlamade. Ett fåtal nickar instämmande och uttrycker otålighet. De senare VET nämligen att det är helt nödvändigt att tänka nytt. De har redan börjat göra något åt saken.
Inom handelsnäringen finns det tyvärr lite för få aktörer som insett det påträngande behovet av att bygga om sina affärsmodeller och utveckla sina konkurrensfördelar. Det finns för många handlingsförlamade, ångestfyllda och till viss del dumdristigt giriga aktörer som väljer att blunda för sanningen. De tänker att det kanske går att skruva åt kranen för utgifter lite till, att det kanske går att köra på som vanligt om man pressar inköpspriserna mer och om man försöker trycka ut sina varor till lite fler aktörer och om man fortsätter att erbjuda sina kunder ett rackarns bra pris. Sanningen är att det inte går längre. Man måste tänka nytt! Man måste också tänka långsiktigt och hållbart! För fem år sedan gick det fortfarande att utvecklas genom att utveckla nya produkter på ett bättre och snabbare sätt. Idag måste utveckling komma genom att utveckla sina affärsmodeller och utveckla plattformar som fungerar lika bra i B2C som i B2B, och som också kan användas internt i form av moderna intranät där kunskap delas blixtsnabbt.
Men den här sanningen är inte den enda obehagliga sanning jag tänkte leverera idag. Den andra sanningen är nämligen att det är människorna som räknas! Inte omsättning och pengar. Utan empatiska människor som dessutom för in nya tankar i företaget är man rökt. Idag blev jag påmind om detta i form av två händelser:
- Ett LinkedIn-inlägg från Janne Björge (tidigare VD på Nineyards) som skrev om vänskap och vikten av att vårda mänskliga relationer på ett äkta sätt. Janne skriver bl.a: Men det är bara de som bjöd hem mig som jag minns, De som såg mig som mer än en vandrande plånbok med 100 gäster i ryggen vart man än gick. Några fattade, och 30 år senare inser jag att de var viktiga för mig i livet, ruskigt viktiga.
Hur många medarbetare och vänner bjuder du hem till ditt innersta? Hur många medarbetare känner du på riktigt?
- Och en nyhet om att VD-vän till mig får gå eftersom hen försöker göra för mycket nya saker. Det är synd om det Borås-företaget eftersom det sänkte chanserna för överlevnad rejält. Men det är inte synd om min VD-vän. För hen kommer det att gå fullständigt lysande!
//Malin Sundström